Följ oss på:

Tankar i julnatten

I julnatten har vi på nytt anledning att fundera över vad det innebär att vara människa. För vad som inträffat är att Gud har låtit sig födas som människa. Detta oerhörda reser frågan om varför; varför Skaparen, vår himmelske Fader, väljer att iklä sig vår mänskliga dräkt? Varför sker detta ofattbara?

Har du någon gång hört någon säga, att: som liten, då hade jag min barnatro, men sedan inträffade en massa saker i livet som gjorde att Gud tappade hoppet om mig? Eller, att det där med att tro på Gud, det har jag vuxit ifrån. Nej, någon Gud behöver jag inte. Och det där med Kyrkan, det tillhör historien.

Därför lät sig Gud födas som människa! Därför blev Ordet kött; för att ställa till rätta och återupprätta relationen. Det var för att människan vände sig bort från Gud. Det var för att människan satte sig själv över allt heligt. Därför blev Gud människa i Jesus Kristus; för att han, vår räddare, skall göra det möjligt för oss att bli heliga. På det sätt som det är tänkt.

Därför tog det lilla barnet Jesus på sig människans alla skulder. Det lilla barnet som föddes tar på sig alla dina synder; går i döden för dig; besegrar döden, för att du skall kunna bli hel.

I julnattens episteltext skriver den heliga aposteln Paulus till sin nära medarbetare Titus. Det är en uppmanande text om livet i församlingarna; i Kyrkan. Han skriver att ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor”. Den vill ge oss att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är. Paulus skriver vidare att ”Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” (Tit. 2:11-14)

Kanske du tänker att detta är fina tankar och ideal, men för mig är det för sent. Jag har gjort så mycket tokigt i mitt liv att det skulle se märkligt ut om jag plötsligt började leva som kristen. Vad skulle andra tycka och tänka om jag började fördjupa mig i tron på Kristus och bli en del av kyrkan?!

Lite längre ner i samma brev kan vi läsa om just den saken. Paulus skriver att ”vi var ju själva en gång oförnuftiga, trotsiga och vilsna. Vi var slavar under olika begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra. Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss.” (Tit. 3:3-5a)

Med andra ord; även helgon har ett förflutet. Och på samma vis har alla människor möjlighet att vända om, börja leva som heliga. Precis så som det var tänkt.

Det där med vad andra människor tycker och tänker är bara en del i den sjukdom vi måste helas ifrån. Det är den typen av tankar som hindrar oss från att växa i ande och själ. ”Låt ingen se ner på dig” säger aposteln (Tit. 2:15b). Låt ingen se ner på dig för att du gör ditt bästa för att leva ett rättfärdigt liv och förstår att du behöver stöd och ett sammanhang för att klara det.

Även idag finns anledning att förundras över det stora som skedde för vår skull den heliga natten. Och lika oerhört stort är det varje gång Kristus föds i människors hjärtan och öppnar upp oss för det heliga. För som Helig Ande kom över jungfrun Maria, kommer Helig Ande över oss och ger oss hopp. Så som Gudsmodern bar fram Kristus, får vi bära fram Honom i värden och i våra liv i dag. En frälsare är oss född. Inte för någon men för alla.

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!

Fr. Franciskus Urban

Önskar du att fler får läsa detta?

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail