Följ oss på:

Ingen fest utan fasta

Ingen fest utan fasta

Den första Söndagen i Adventstidens tema är Herren kommer till sin Kyrka. Inte bara för att läsa ur Skriften [Luk 4:16-22a], utan att ge form åt Kristi återkomst vid tidens slut. Uppenbarelseboken skildrar Herren som Lammet, en frivilligen självuppoffrande, lidande tjänare som samtidigt med fulländad värdighet tar emot allt. Allt av Gud Fader Allsmäktig skapat tillfaller Kristi Majestät. De sju hornen och de sju ögonen representerar Kristi fulländade makt, styrka och vishet som Guds sju andar, Den Helige Ande, sänder ut över jorden medan Kristus i sin överhöghet högtidligen inaugurerar det nya kungariket medan guld, rökelse (de heligas böner) och särskild, lovprisande sång svämmar över [Upp 5:6-10(14)]. Kan det bli mer storslaget? För mänsklighetens vidkommande – nej.

Därför är Adventstiden så angelägen. Att ta sig tid att försöka förstå det oerhörda, det omvälvande och det nya i det eskatologiska. Att vara genomtänkt och förstå vikten av förberedelse för Kristi ankomst innan apokalypsen dånar in.

Sakaraja visste vad som kommer och profeterade om hur rättfärdighetens och segerns Konung kommer för att avsluta alla strider och giva oss sin frid i en ödmjukhetens framryckning [Sak 9:9-10].

Så hur börjar detta Gudomliga ingripande för mänskligheten? Med Kristi födelse. Hur skall vi kunna förstå detta och Den Yttersta Tiden i våra pressade dagar, redan sprängande av samtida svårbegripligheter? Därav själva Adventstiden.

De nutida turerna under Adventstiden, om man ens bemödar sig för att kalla den för det, verkar leda till att vi tar ut glädjen i förskott, eller snarare förverkar glädjen, med resultatet att människor stressar runt, istället för att i stillhet begrunda, och sedermera blir trötta på allt vad umgänge, gåvor och familjära måltider heter när Juletiden väl kommer med sitt glädjebudskap.

Försök istället att skala bort det som distraherar. Matvanor, massmedia och julrusch som förvillar och förgiftar en tid avsedd för en fördjupad andakt och lugn puls. När man finner en ny balans i tillvaron genom att dumpa barlasten så uppstår ett överskott.
Dela med dig av detta överskott.
Läs din bibel samt kyrkofäderna och utbilda dig i hoppet.
Dela med dig av både ditt hopp och ditt dagliga bröd till behövande.
Öva dig i bön och stärk din tro så att du kan uppliva din kärlek till din nästa.
Sök möten och samtal istället för umgänge med maskiner; se människor istället för att stirra på skärmar.

Sök förberedande näring till både kropp och själ, alltså Den Heliga Mässan, istället för en serie tjocka julbord. Vem proppar i sig korv med bröd innan man går på en storstilad födelsedagsbjudning? Glädje i förskott är förväntan på kredit, med en ränta som förtar den riktiga händelsen. Att se fram emot och spara sig inför att man skall gå på finbuffé kan väl ingen tycka är märkligt?

Så sök istället din sanna förväntan; bli full av förväntan istället för ännu en omgång ljummen julöl. Förresten, är inte sinnebilden av förväntan det tålmodigt väntande barnet inför Juletiden? Så tag det ett steg längre, ett steg närmare evigheten, och våga hoppas på Herren. Finn tid att betänka vår Herres jordiska födelse.

Be för att Herren kommer till sin Kyrka.
Bereden väg för Herran. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Fr. Albertus Magnus

Önskar du att fler får läsa detta?

Facebooktwitterlinkedinmail