Följ oss på:

Kristus är uppstånden! – Ja, sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden!

Allt pekar på denna dag. Julens händelse; Jesu födelse, pekar på denna dag. Han, vår frälsare, föddes till världen för att återlösa; för att läka mänskligheten. Genom sin död och uppståndelse öppnade han vägen till Gud Fadern.

I gåva, där han låg nyfödd i krubban i Betlehem, fick han myrra som används dels för att smörja de döda men också som ingrediens i den olja som kungar smörjs med. Allt pekar fram mot Herrens påsk.

Vi har, under fastetiden, förberett oss för att fira. Vi har vandrat med Jesus på vägen mot Golgata; lidit med honom under Passionstiden. På skärtorsdagen firade vi instiftandet av Herrens Heliga Måltid. Och under påsknatten hörde vi profetiorna om att döden skulle betvingas. ”Detta är den dag som Herren har gjort, låt oss på den jubla och vara glada” (Ps 118:24).

I och med Påskens mysterier är det fullbordat. Inget kan komma längre. ”Jag är den förste och den siste, säger Herren, och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet.” (Upp 1:17-18) Han är Alpha och Omega; början och slutet. Det är fullbordat. Han har besegrat döden.

Allt pekar på uppståndelsens dag och vi dras med, inte bara i texterna, utan i verkliga livet. Vi dras in i Jesu liv och det börjar i och med vårt eget dop.

Nej, vad vi har att göra med är inte teater. Det är inget skådespel. Vi är, som människor, inte åskådare utan deltagare; vi får ta del av Guds nåd. I dopet dör vi med Kristus. Vi smörjs med samma olja och vi ikläds Honom; den nya människan, för att leva ett heligt liv i evighet. Vi kommer inte längre än så. Det blir inte – det kan inte bli – större än att få överleva döden.

När jag förstår detta så rullas den tunga stenen bort. Den rullas undan från dödens kammare. Då Kristus släpps in kan jag släppas ut – fri. De myrrabärande kvinnorna gick, precis som vi gjorde i natt, till graven. Men när de kom dit och ”såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.” (Mark 16:4)

Vem rullar bort den tunga stenen som håller dig instängd?

Stenen som låg framför dödens kammare är borta. Den rullades undan för Jesus och är därmed bortrullad för oss. Det ängeln sade till kvinnorna som kom till graven för att smörja Jesu kropp gäller även oss idag. “Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden (han är inte här)” (Mark 16:6). Han är inte längre i mörkret. Och detta kan inte betyda något annat, för oss, än att det inte är i mörkret vi skall söka efter frihet. Det är inte i mörkrets tomhet livet står att finna, utan i Sanningens ljus.

Stenen är borta! Kristus är uppstånden! Ja, sannerligen uppstånden!

Fr. Franciskus Urban

nordiskkatolsk.no

Önskar du att fler får läsa detta?

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail