Följ oss på:

Min väg till NKK

Min väg till NKK. När började det? Min längtan efter Gud? Kanske i söndagsskolan med Fröken Elisabets berättelser, många av dem gestaltade i planscher, som jag idag nog skulle tycka var kitschiga men som då, när jag var fem år, satte mitt hjärta i brand. Bilden av Faraos dotter som hittar korgen med Moses i vassen, Abraham som tänker offra sin son Isak, Josef och hans bröder.

Konfirmationstiden var en överväldigande upplevelse. Jag var fjorton år på väg att bli vuxen. Det var första gången jag var hemifrån under en längre tid, fyra veckor på ett internat för flickor. Nu grep mig i stället berättelserna i Nya Testamentet: Jesus i Getsemane, Petrus som förnekar och Judas som förråder, den tvivlande Tomas och den trofasta Maria Magdalena, kvinnan med det långa vackra håret. Under året som följde var jag en trägen kyrkobesökare. Sedan kom annat emellan. Men min Gudslängtan låg inkapslad som en hemlighet i min själ, redo att åter väckas till liv. Det skedde under 1980-talet då jag starkt engagerade mig i den växande europeiska fredsrörelsen. Många av dem jag mötte där var kristna: munkar och nunnor, katolska präster och troende lekmän. De bars av ett hopp i en tid av total hopplöshet.

År 1986 var jag med en delegation från Kristna Fredsrörelsen i Moskva. Det var påsk och mitt första möte med den ortodoxa kyrkan. I det ögonblick som dörren öppnades till kyrkan drabbades jag av en överväldigande skönhetsupplevelse: växelsången, där männens och kvinnornas röster flätades samman, den väldiga gyllene väggen av ikoner, doften från liljorna och rökelsekärlen, och så alla dessa mörkklädda kvinnor som deltog i sorgen över Jesu död och den jublande glädjen över hans uppståndelse när klockan slog tolv på påsknatten. Det var som om allt skedde här och nu, och det flätades samman med all den personliga sorg och smärta som dessa kvinnor bar i spåren av det som i Ryssland kallas det Stora Fosterländska Kriget, liksom av den sovjetiska kommunisttidens folkmord och utrensningar.

På outgrundliga vägar kom sedan NKK till Karlskrona. I NKK sammansmälter allt det som jag längtat efter under sex decennier: det katolska och det ortodoxa. NKK visar vägen tillbaka till källan, till kristendomen så som den var före brytningen år 1054, då Kyrkan ännu var en och odelad.

NKK

Margareta Skantze

Författare och medlem i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, S:t Nikolaus

 

Önskar du att fler får läsa detta?

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail