Följ oss på:

Påskdagen – Herrens uppståndelse

http://xn--vrfrlsare-y2ah.se/wp-content/uploads/2020/04/Resurrection-of-Jesus.jpghttp://xn--vrfrlsare-y2ah.se/wp-content/uploads/2020/04/Resurrection-of-Jesus.jpgPåskdagen – Herrens uppståndelse

Kristus är uppstånden!
Ja, sannerligen uppstånden!
Så jublade förmodligen inte Maria Magdalena på Herrens dag (Påskdagen) när hon sprang från graven, men hennes förundran över Mysteriet var troligen lika stor som vår.
Vad hände? Hur var det möjligt?
I förstone misstänkte måhända de första vittnena att några gravplundrare hade brutit griftefriden och fört bort Vår Herre, men de omsorgsfullt avtagna linnebindlarna i graven antydde förmodligen inte synnerligen ordningssamma gravskändare, utan mer som att Kristus Jesus hade rest sig upp från en tillfällig dödsbädd och givit sig av. (Joh 20:6-7) Förmodligen blev de första vittnena vid Kristi Jesu grav lika förundrade som rädda. Rädslan stillades sedermera av inryckande änglar och Vår Återuppståndne Herre själv, som vände den förvirrade sorgen till glädje, tacksamhet och hopp. Kristi Jesu Uppståndelse vände förödelse och förtvivlan till Frälsning och Evangelium. Som Evangelisten Johannes skriver “Tidigare hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att Han måste uppstå från de döda.” [Joh 20:9]

Tanken över detta svindlar i hårda vindar av tvivel och rädsla. Blott tron kan fånga upp tanken och föra den in i hoppets stilla salar. Där kan tankarna lägga sig till rätta, av den tänkande människan, och bilda en växande förståelse. När trons mysterium är för stort för att överblicka, för att begripa, Vägleder hoppet oss till Sanningen, till den fasta tron. Genom trons tillförsikt kan tankarna bilda en nyckel till Sanningen som leder oss till Livet (jmf. Joh 14:6).

De som förlitar sig på blott känslan, att det skall kännas bra, rätt och härligt stannar i svindeln. De uppfattar sig gärna som bombsäkra, men förstår inte att deras bunker av bekväma konstruktioner är en kuliss. Sedan kommer verkligheten och blåser omkull den. I stället för att vara såsom ett löv i vinden, låt oss vända ett blad i en bok. Läs, samtala och försök att förstå. Känslan är en effekt, eller snarare affekt, av aktualiteterna men den påverkar inte realiteternas framfart. Vi kan ta intryck av känslor, men de skyddar inte mot någonting. Känslor sitter i köttet. Låt de inte ta över. Läs Matteus 26:41.

Job förstod att känsla alena saknar bemyndigande. I sitt hudflängda elände gav han inte upp hoppet eller trosvissheten när han svarade Bildad “Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.” [Job 19:25] I sin svåra prövotid längtade han efter att äntligen få möta Gud, inte som en desperat flykt undan smärta och motgång, utan en genuin längtan till ett fullbordat möte, likt Vår Herres fullbordande (Job 26-27).

Genom Kristi Jesu Uppståndelse förtydligades Det Nya Förbundet. Vägen tillbaka till Gud återöppnades av Kristus Jesus. Men sedan, då? Paulus skrev i sitt första brev till församlingen i Korinth “Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat” [1 Kor 5:7] För att kunna återbeträda vägen tillbaka till Gud behöver vi göra oss fria både från den gamle ormens nedbrytande snaror och från de delar av oss som sitter fast i det gamla förbundet. Det är lika svårt som att göra sig av med andra livslögner, men det är nödvändigt; eller snarare: det är värt det! Mödan ger möjligheten. Läs Matteus 26:41 igen.

Till vår själsliga läkedom och vårt skydd har vi Kyrkan, alltså den av Kristus Jesus stiftade gemenskapen. Den deltagande gemenskapen i Kristus Jesus. De som hindrar kristna från att hålla gemenskap och deltagande går allt utom Guds ärenden och underminerar människors skydd mot ondskans inflytande. Det som önskar rädsla håller isär människor för att sedan skrämma upp var och en. Känslostyrning genom splittring. Den känslostyrda människan står då utan försvarslinje, utan tänkande integritet eller gemenskap, för att istället blåsas iväg av den skrämmande stormen eller med det karismatiska munvädret. Med känslosvall, anklagelser och förvirring kan man till och med vända vänliga människor mot varandra. Stå istället fasta i tron tillsammans.

Även en liten klar låga lyser upp i mörkret, så om vi inte kan komma till en kyrkobyggnad för en tid kan vi istället ta fasta på: “För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” [Matt 18:20]

Vid förhinder att nå Eukaristin, samlas som familj och håll gemensamt Kristi Jesu Uppståndelses välsignade ljuslåga brinnande och låt den lysa klart för alla människor. Läs bland annat Första Korintierbrevet 16:13-14.

Deltag och tag vara på känslorna genom inlevelse med andra i gemenskap, som är den sanna innebörden av empati.

Kristus är uppstånden!
Var inte rädda!

Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Påskdagen – Herrens uppståndelse.
Job 19:23-27; 1Kor 5:6-8; Joh 20:1-9

Önskar du att fler får läsa detta?

Facebooktwitterlinkedinmail