Kristus Jesus återupprättar människan. Detta är en nådegåva från Gud som vi har att välja att ta emot eller inte. Vår Herres fråga ”Vill du bli frisk?” [Joh 5:6] kan låta märklig, men alla vi som arbetar inom sjukvård vet att långt ifrån alla vill bli friska. Den så kallade sekundärvinsten med ett sjukdomstillstånd kan ibland överstiga fördelen med att bli frisk, då man inte minst kan fortsätta att åtnjuta omgivningens medlidande. Dessutom kan man fortsätta att undslippa ansvar för hur man lever sitt liv samt fortsätta med att beklaga sig. Det kan även föreligga ekonomiska fördelar med fortsatt sjukdom. Detta är naturligtvis en djupt tragisk position, som säkerligen kan förklaras av känslomässiga orsaker och en hjärtskärande ensamhet.

I Söndagens Evangelietext gestaltar Kristus Jesus att det är genom det mänskliga mötet som tillfrisknandet börjar och kan fullbordas. Sjukdom leder till lidande och existentiell kris, i vilken vi tvingas ifrågasätta det vi tidigare har hållit för givet. Många är de patienter som vittnar om (den upplevda) ensamheten i sjukdomen. Denna själsliga isolering blir ytterligare en bitter boja som förhindrar återvändandet till friskhet och liv. Den sjuke mannen vid Betesda kunde inte få hjälp av någon att nå dammens vatten med dess änglaförmedlade egenskaper (Joh 5:4-7). Lika litet kan vi i vår tid förlita oss på blott maskiner och kemikalier, utan vi behöver en mänsklig hjälpande hand i ett mellanmänskligt möte för att kunna gå från sjukdom till friskhet. Friskhet och hälsa är mer än gott läkkött. Fråga någon som har överlevt en allvarlig cancersjukdom.

Kristus Jesus yttrar inte någon syndaförlåtelse över den sjuke mannen, utan friskförklarar honom utifrån hans vilja att bli frisk. Sjukdomen var således inte direkt beroende av den sjuke mannens syndakatalog eller förlösning från densamma. Vår Herre såg den sjuke mannens ståndaktighet över de trettioåtta åren och en tillförsikt att slutligen kunna bli frisk av himmelsk välsignelse. Efter väntan och längtan fick han äntligen besök av Människosonen. Tilliten till Gud och viljan att förbättras torde ha gjort ett slags intryck på Vår Herre. Genom att den sjuke mannen uppmanades att ta avstånd från synd, öppnades även vägen tillbaka till Gud genom Kristus Jesus.

Att vår Herre uppmanar den sjuke mannen att inte synda mer (Joh 5:14) kan väcka en lättvindig tolkning att blott det personliga syndande leder till sjukdom. Kyrkofäderna S:t Gregorius av Nyssa, S:t Johannes Chrysostom och S:t Fregorius av Panamas har skrivit utförligt om synd, ansvar och sjukdom för den intresserade. Man kan även läsa andra halvan av Romarbrevets femte kapitel samt inte minst Jobs bok.

De egna synderna är inte en allmängiltig orsak till sjukdom, utan sjukdom är en förbittrande konsekvens av själva syndafallet. Det är ej heller kroppslig eller psykisk sjukdom som Kristus Jesus varnar för. “Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” [Rom 6:23] Syndens resultat kan innebära kroppsligt förfall och sjukdom, men framför allt leder det till själens raserande och slutligen döden.

Förtröstan på Herren och uthållighet i tro och bön ger oss möjligheten till Frälsning genom Kristus Jesus. Låt oss således ta emot Guds frälsningsgåva med tacksamhet.

Låt oss välja ett ståndaktigt liv och ”låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan” [Kol 3:16].

Låt vår nästa förstå vår tacksamhet genom hur vi är mot våra medmänniskor.

Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Femtonde Söndagen i Treenighetstiden/efter Pingst: Tacksägelse.
Läsningar: 1 Krön 29:10-14; Kol 3:16-17; Joh 5:1-14.

Önskar du att fler får läsa detta?