Gott nytt kyrkoår!

Det gångna året har sannerligen varit präglat av en större längtan efter ett rättfärdigt politiskt ledarskap än på mycket länge. En längtan efter ett rättfärdigt ledarskap som vet vad det talar om och som talar sanning. Ett sanningsenligt ledarskap som är önskat av folket, valt av folket och hyllat och följt av folket. Ett folkvalt, värdigt ledarskap som i ödmjukhet inte bara uppskattar folket utan som respekterar folket i alla avseenden och som gör allt för att lyfta folkets väl och ve. Ett Gudagivet ledarskap som håller Guds bud.

Istället för vishet har vi fått tomt prat, ökad polarisering och splittring mellan människor, otillbörlig maktutövning, korruption och hyckleri, skräck och elaka personangrepp samt ett oändligt antal lögner. Allt för många politiker och tjänstemän har svikit dem som de är satta att tjäna, det vill säga folket. Istället har de vänt sig åt ett annat håll, suktade likt barn av världsliga ambitioner och belöningar, djupt inriktade på sig själva och den egna vinningen. Att befolkningen behandlas som boskap verkar inte väcka särskilda samvetskval; åtminstone inte offentliga. Vår tids så kallade förtroendevalda bör se sig mycket djupt i spegeln och fråga sig över rättfärdigheten i den egna representationen. Föreligger ett sant och värdigt mandat? Förekommer man möjligen på mer än en lönelista?

Kristus Jesus red in i Jerusalem med fulländad värdighet och under mycket ödmjuka former till folkets hjärtliga hyllningar (Matt 21:8-9). Åsnan och fölet representerar ett sammanförande av det Gamla förbundets arvtagare med den tidens hedningar till Det Nya Förbundet. En läkt endräkt under Kristus Jesus (Gal 3:28; Kol 3:11). Om än att Vår Herres kungarike inte är av denna världen, borde det utgöra ett inspirerande ideal att eftersträva för den mänskliga delen av det världsliga ledarskapet. Tyvärr ser vi mest exempel på motsatsen. Inte för att det är särskilt förvånande, om man har läst sin Bibeln, men kanske inte till mindre besvikelse. Istället för att beklaga oss över krig och elände skall vi be för dessa maktfullkomliga människor, varav de flesta inte vet vad de gör, så att de istället söker och finner Gud (jmf. Luk 23:34).

Det finns en varm och kanske fin, samtidigt förmodligen förenklande och förklenande föreställning om Kristus Jesus som ett slags trädkramande mysfarbror som promenerar över soliga ängar med skuttande lamm, skrattande kvinnor och lekande barn. Den passar kanske in som fondplansch i Söndagsskolan, men vuxna och mogna kristna människor, som tillika önskar följa Guds vilja, vänder sig till Bibeln och Kyrkofäderna. Man förstår då att i den soliga ängens mylla kryllar det av kräldjur och illvilja. Inte minst i våra dagar finns det tyvärr allt för många exempel på att detta har krälat in hela vägen till koren. Detta behövs drivas bort (Matt 21:12-13). Läs även Matt 10:34 och Ef 6:11-18. Frammana dygdens kraft och var beredd på att stå upp för den kristna tron (Matt 10:28-33), så att det sedermera faktiskt kan bli ett slags Emmausvandring med Vår Herre.

Självfallet innebär Kristus Jesus total livsglädje, absolut människokärlek och framför allt fullständig Frälsning (1 Joh 4:7-21). Hos Vår Herre finns likväl en dånande, oavvislig kraft mot det som korrumperar människor, mot det som vanvördar det vördnadsvärda och mot det som rånar Det Heliga (Matt 21:12-13). Gud vill inte ha oss kvar i ett stillasittande tillstånd likt ljumma, tindrande Söndagsskolebarn. Vi har ett ansvar för att mogna och att förbli vuxna. Med den styrkan och de insikter som därav följer får vi även möjligheten att bygga goda samhällen. Adventstiden är ett utmärkt tillfälle för att stanna upp i fasta, kontemplation och andlig utveckling (Rom 13:11-14).

Låt oss med ett upplyft hjärta gå in i Adventstidens fasta och se fram emot Kristi Jesu födelsedagsfest.

Sök stillhet och bön samt se till de ensamma och fattiga. 

Be för att Herren kommer till sin Kyrka. Bereden väg för Herran. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Fr. Albertus Magnus

Nordisk-katolska kyrkan
Första Söndagen i Adventstiden – Herren kommer till sin kyrka.
Läsningar: Jer 23:5-8; Rom 13:11-14; Matt 21:1-13.

Önskar du att fler får läsa detta?