Under Adventstiden, då vi reflekterar över Guds stora gåva till mänskligheten, att Kristus Jesus kom till oss, kan tankarna glida över i när Kristus Jesus skall komma åter. I en tid då massmediala nyheter och dumheter blir allt svårare att skilja från högläsningar ur Uppenbarelseboken kan man fråga sig om Den Yttersta Tiden faktiskt är nu. Den som söker fria svar på Internet har inte svårt att hitta texter och filmer som proklamerar att Domedagen är mycket nära förestående. Det har emellertid så kallade Domedagsprofeter påstått i århundraden.

Om man istället söker svar i Den Heliga Skriften blir det svårare att finna mer exakta tidsangivelser eller datum; särskilt om man läser Mark 13:32: “Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” Domedagen har således ingen motsvarighet till Adventskalendern. Är då Domedagen ens en tidsangivelse som man kan räkna ner till? Kan den istället vara ett slags slutpunkt, ett stopp likt tidens slut?

Man kan jämföra med när en klocka stannar. Tidpunkten för klockstoppet är egentligen inte en tidsangivelse utan ett slags konstaterande att tiden har tagit slut. Även om detta beror på mekanik eller batteri, så har tiden för klockans funktions vidkommande stannat. Likt vägs ände finns vägen för all del fortfarande kvar, men den är bakom oss och vi kan inte vända om för att gå tillbaka gällande våra utförda handlingar. Det gjorda kan inte göras ogjort. Vi är framme vid Slutet och den vandring som vi har företagit skall således dömas av Gud.

Malakis bestämda ord i profetian om att “Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist.” [Mal 4:1] medför troligen att en hel del människor nog inte vill att denna dag skall komma eller ens kan ta in denna yttersta dags innebörd. I Paulus brev till församlingen i Rom betonar aposteln dock både vikten av att söka svar och förståelse i Skriften, men inte minst att tillsammans (i församlingen) hålla fast i tron på Jesu Kristi löften (Rom 15:4-13). Genom tålamod och enhet håller vi den kristna kursen framåt, med sikte på Guds rike, ända fram till Domedagen.

Om än att Gammaltestamentliga skrifter kan te sig skrämmande och hårda rörande Domens dag, tillhör de Det gamla förbundet. De som har funnit Kristus Jesus har därmed sin Frälsning i Det Nya Förbundet och räds inte dylika texter. De kan läsas som påminnelser om hur Det gamla förbundet förmodligen försvårade mänskliga relationer med Gud. När vi är i Kristus Jesus och Han förblir i oss, skrämmer förment hemska, helvetiska brännugnar lika litet som ett tomtebloss i snö.

Ett annat sätt att betrakta detta skulle kunna vara motsvarigheten till när all sand har runnit igenom ett timglas. Vid syndafallet vände Gud det slutgiltiga timglaset och när all sand har runnit igenom detta så infaller Domedagen. Varje sandkorn representerar syndafallets inverkan på Skapelsen som i sina respektive passager i tiden blir likt en händelse. Alla de händelser, glada som sorgliga, vilka virvlar runt i världen, som påverkas av och som påverkar oss människor. Inför varje händelse infinner sig ett mänskligt, moraliskt beslut att fatta. Av varje händelse följer en konsekvens. Varje människa finns på något eller flera sätt med i detta. Därför är Domedagen både nära och avlägsen. Endast Gud Fader Allsmäktig vet vad som skall ske och hur många ‘sandkorn’ som skall passera.

Om vi stirrar på blott ett av dessa ‘sandkorn’ som till exempel representerar ett världskrig eller en våldtäkt, ter sig världen ond och obegriplig för oss och vi vrålar “varför?” mot Himlen. Detta trots att det är ett mänskligt beslut av fri vilja som har utlöst händelsen. Vi glömmer lätt ‘sandkornen’ som representeras av till exempel det nyfödda barnet, blicken från den du älskar eller Den Heliga Mässan. När vi välsignas med framgång ifrågasätter vi måhända inte lika ofta varför Gud låter detta ske, även i de fall då vi kanske borde.

Skulle detta kunna vara innebörden av att “ta det onda med det goda”? Skapelsen var av godo fram till syndafallet, då ondskan vältrade sig in i världen. I metafysiska, virvlande kollisioner, med mänskliga implikationer, passerar det goda och det onda genom det vi kallar tiden, likt ett timglas. När all ond inverkan av syndafallet på Skapelsen är till ända, likt ringar på vattnet som har ebbat ut, då har alla mänskliga moraliska beslut fattats och då avstannar allt med en gyldene smäll när Kristus Jesus kommer åter i härlighet för att döma levande och döda.

Istället för att återkommande titta på klockan, lev livet enligt Guds vilja.

Istället för att försöka hinna med allt som manipulativa så kallade influencers påstår att vi behöver, låt oss med hjälp av varandra återfinna Gud genom Kristus Jesus.

Istället för att skjuta upp till morgondagen, lev rättfärdigt och värdigt idag.

Fr. Albertus Magnus

Nordisk-katolska kyrkan
Andra Söndagen i Adventstiden: Herren kommer till sitt rike.
Läsningar: Mal 4:1-6; Rom 15:4-13; Luk 21:25-33.

Önskar du att fler får läsa detta?