Livets bröd
Hur tar allting slut? Den Stora Fastan hjälper oss att förstå vad som är avgörande för oss människor och vad vi behöver. Ett behov utgörs av någonting som vi inte klarar oss utan, såsom vatten, näringsrik mat, gemenskap och kärlek. Om ett mänskligt behov förblir otillfredsställt väntar elände, sjukdom och död. Obönhörligen. Gud däremot hör vår bön och ser till att vi får vad vi behöver, dessutom i rikligt överflöd så att det blir över (Joh 6:1-15; 2 Kung 4:42-44 resp. 2 Mos 16). I Herrens bön ber vi “vårt dagliga bröd giv oss idag” [Matt 6:11], ‘Vårt dagliga bröd’ är inte bara livsmedel från bagaren utan himmelsk näring, det vill säga Livets bröd – alltså Kristus Jesus.
Motsatsen till behov är begär. Begäret blossar upp när vi vill ha någonting för att vi har inbillats att vi behöver detsamma, trots att det bara utgör ett förvärv. Behovet är kärnan, medan begäret är skalet. Begär och förvärv är hårt knutna till det världsliga och ju mer vi låter oss inriktas på skalen, desto mer tomhet bjuder vi in i våra liv och våra hjärtan. Även om det köttsliga för en stund pulserar ljuvligt när begären möts och stillas, är pulsen dömd att sedermera upphöra (Joh 6:47-51). Obönhörligen.
Gällande bön, ger Herren oss inte sällan det omvända, efter att vi har bett om någonting som ändå kommer att falla ifrån oss. Vi får istället av det beständiga. “Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.” [Joh 6:27] Gud ger oss vad vi behöver, vilket inte alltid sammanfaller med vad vi vill ha. Vi tror oss vilja ha världsliga trevligheter och rika framgångar, men vi behöver Frälsning (Matt 4:4 resp. 6:11).
Guds goda tillgång på allt vad vi behöver som människor förvägras oss emellertid genom egennyttiga ideologiska beslut. Uppmärksamhet och ansträngning riktas bort från människans väl och behov. Havsnationer beklagar sig återkommande över brist på vatten, som om de vore omgivna av berg och öknar. Istället för att satsa på avsaltning och rening pratar politruker om vädret och märkligt nog om stigande havsnivåer. Egennyttiga bolag sätter därefter nya priser som av en händelse. I andra stater låter man medborgare frysa (ihjäl) istället för att utveckla fri energi.
Vem kan man inbilla att det inte finns tillräckligt med vatten, mat och energi för alla människor? Kontrollen över naturresurserna, det vill säga Guds gåvor i skapelsen, har tagits i beslag av en skara egennyttiga människor. Bristen är arrangerad och flödet från Gud är manipulerat genom korrumperade statsbildningar. Gud som vår källa skyls av ideologiskas kulisser, medan landsbygden har utarmats och människor har drivits in i accelererad urbanisering av begär och desperation (jmf. Joh 6:32-40).
Om än att världen kommer att ta slut, är vi naturligtvis bundna att förvalta skapelsen såsom vi är skyldiga att vårda våra sjuka, sängbundna föräldrar och farföräldrar. Lika litet som vi kan förvänta oss skröpliga mormors urstigning från den slutgiltiga sjuksängen, lika litet skall vi förvänta oss att själva kunna rädda världen ur sitt korrumperade tillstånd. Vi bör även vara skeptiska till dem som påstår detta. Däremot skall vi vårda den fördärvade skapelsen (mänskligheten) så värdigt som mänskligt möjligt, i ljuset av Hoppet och Frälsningen (jmf. Rom 8:20-28). Världen ligger på hospice och kommer att ta slut, men inte Frälsningen.
Den Stora Fastan lär oss att förstå att vi behöver Gud. Låt fastetiden hjälpa oss att försöka bortse från begären och de världsliga skalen; för att istället söka Gud, genom Kristus Jesus.
Bilda en kärna av gemenskap. När ni är förhindrade att vara med er nästa; förena er i bön.
Be för att Livets bröd skall komma till oss.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Midfastosöndagen: Livets bröd – Det stora brödundret.
Läsningar: 2 Kung 4:42-44; Gal 4:21-31; Joh 6:1-15.
Önskar du att fler får läsa detta?
