Brist på Sanningen. Brist på sann rättfärdighet och frid. Brist på äkta kärlek och samhörighet. Brist på en offentligt tydlig Väg tillbaka till Gud, för Liv i gemenskap med Honom. Vad mer behöver vi? Vem tror att de världsliga, centraliserade organisationerna kan tillhandahålla svar, eller tillfredsställelse, samt bereda detta? Som om det ens fanns en vilja till detsamma.

 

Allt för många låter sig imponeras av skinande skyskrapor, fotoblixtbelysta överläggningar och välekiperade, manuskriptläsande politruker som grötmyndigt deklarerar hur mer skattepengar i olika projekt skall lösa all världens problem. Om än att de kanske låter seriösa, är de möjligen bara försäljare av luftslott och kattguldsgruvor på vår bekostnad?

 

Utanpåverk kan vara mycket förföriska och synnerligen vilseledande. Trots detta finns det en längtan efter yttre tecken på ett slags värdighet. Förmodligen är det därför som kungahus och filmstjärnor på röda mattor fortfarande drar uppmärksamhet och popularitet; i de sinnen som är inställda på pengar och berömmelse. Är det vår egen trånade girighet och högmod som bedrar oss?

 

Att emellertid sitta upp på ett illaluktande åsneskrälle för att sedan bli sönderpiskad och uppspikad till allmän avsmak, skulle det vara en värdig handling av Gud? Måhända inte om man väntade sig guld och strålglans, samt är ständigt inställd på just pengar och berömmelse. Åsneritten representerar fred och ödmjukhet (Sak 9:9), vilket är en lämplig början att närma sig Gud och Frälsningen.

 

I ödmjukhet för sig Kristus Jesus i mänsklig form (jmf. gestalt eller ikon) och är samtidigt av Gudomlig substans med absolut värdighet. Efter intåget i det gamla Jerusalem, och konsekvenserna på Golgata, öppnades möjlighetens portar till Det Nya Jerusalem. Porten till det Himmelska Riket låstes upp och mänskligheten är inbjuden (Upp 21:2).

 

Vi människor uppmanas att i ödmjukhet släppa taget om det världsliga och ta steget att följa Kristus Jesus, symboliserat av nedläggning av mantlar som hyllning och uppoffring (Matt 21:8), samt en andlig nedläggning av vår världsliga bekvämlighet och till och med (det världsliga) livet självt.

 

Istället för bara för en utvald skara i det gamla Jerusalem, når Frälsningen hela mänskligheten, ända till ”den vattenlösa hålan” [Sak 9:11], alltså helvetet. På Palmsöndagen firar vi Kristi Jesu instiftande av Guds rike och att det gjordes tillgängligt för samtliga.

 

Fira Palmsöndagen genom att med lycka och liv följa Kristus Jesus. Låt Palmkorsen vara en glad påminnelse i våra hem om denna jublande högtid och seger fram till nästkommande Askonsdag.

Hosianna i höjden!

 

Nordisk-katolska kyrkan

Palmsöndagen.

Läsningar: Matt 21:1-9; Sak 9:9-12; Fil 2:5-11; Joh 12:12-18.